astridforslin

20100809 var den dan Astrid kom till världen. När Astrid föddes så var hon normal lång(51cm) men vägde bara 2434g.
Astrid hade förlågt blodsocker så vi fick läggas in på avd.45(prematuren). Hon kunde inte hålla värmen själv heller så hon fick ligga på en värmedyna.
När hon låg i sin "säng" på värmedynan såg hon ut som en liten fågelunge:-).
1vecka låg vi på sjukan.
Avd.45 har världens bästa personal:-)!!!







Tiden gick och Astrid växte väldigt sakta.
I November så började vi reagera på hennes uteblivna utveckling och svårigheter att fokusera med blicken.
Vi var till BVC ungefär varannan vecka för vägning och måndagen den 20/12 när vi var där så frågade våran Bvc-tant och deras läkare om vi var oroliga över Astrid, ja sa jag.
Bvc-tanten ringde till Barnkliniken och vi fick komma direkt!!
Hela den där julveckan så var vi på Barnkliniken VARJE dag för provtagningar och kontroller, det var riktigt riktigt jobbigt!
Det enda som var avvikande på dessa prover var storleken på Astrids hjärna.



Efter jul och nyår så var vi tillbaka på Barnklinken för att träffa våran UNDERBARA B.läkare och Astrid skulle ta nya prover. Dom skulle bla annat ta ett Kromosomprov. Det skulle ta några veckor innan vi fick svar på Kromosomprovet.
Under tiden vi väntade på detta svar så fortsatte besöken på sjukhuset som innan. Detta var en jobbig tid.
Och när svaret kom på det "normala" kromosomprovet så visade det inget fel MEN våran barnläkare sa ändå att dom skulle göra en fördjupning bara för säkerhetskull.
Detta skulle ta 2månader innan vi skulle få nåt svar.

2månader 2veckor senare så ringde jag Barnk. och frågade om dom fått nåt svar på det här provet och det hade dom MEN sköterskan fick inte säga nåt och eftersom våran läkare inte var där så skulle hon försöka se till att nån anna läkare ringde upp oss.
2dagar senare den 28/4 så ringer det en B.läkare. Jag(maria) och b.läkaren pratar en stund och sen säger han att dom hittat nåt på detta prov....jag visste inte vad jag skulle säga, tårarna började bara rinna nerför mina kinder:-(!!!!
När jag berättade för Peter så han "det här var ju en bra present....NOT". Och sen så rann tårarna på honom också.


Fredagen den 29/4 fick vi träffa den här b.läkaren som berättade att Astrid hade en diagnos som hette 1p36 deletionsyndrom.
Samtidigt som det var skönt att få veta vad vi misstänkt så drogs golvet undan och livet såg annorlunda ut!

From den dagen började ett nytt liv för våran familj och Astrid med hennes funktionshinder ♥.